En vinglig resa. Del 1

Bild. Jag sjelv, en vinterdag pa Prostengens isbana i Uddevalla for lenge, lenge sedan.

Att inte fastna i "ekorrhjulet" eller "grottekvarnen" var starka insikter och sanningar man hade ner man var ung. Drogromantiken fick man fran litteraturen (Lundell, Kerouack, Bukowski, Hemingway) och visst var det fint att vara intoxinerad 75% av tiden ner man tagluffade. Sedan, via vingliga vegar, blev det universitetet och mot slutet av det skulle man pa nagat sett vara ferdig. Jag minns fortfarande den der kenslan av att " inte ha en aning" vad jag skulle gora. Med en mysko examen i hand och en bostad i "hooden" (Bergsjon) paborjades nagan form av arbetsliv. Forst lite lararvikariat foljt av nagra av de mer bizarra jobb jag haft.

Det ena jobbet var for der "seriosa" magasinet "NeringslivsRespons". Jobbet hade pa Ams hemsida definierades som "Skribent/annonsor" vilket jag tyckte lat lovande. Jag ringde och fick ga pa intervju...direkt !! och fick, till min stora gledje jobbet, faktiskt....omedelbart !!. (Det skall segas att idag hade det gjort mig hogst misstenksam.) Jag borjade tre dagar senare. Eget kontor med utsikt over Gota Elv. Och en egen telefon. Att ringa en massa samtal med. Fran en lista som var sammastelld fran Gula sidorna. Dom hade ockso vart venliga nog att sammanstella en mall som informerade en om vad man skulle sega och inte sega. Luren i orat. Misstenksamma roster. Men otroligt nog en del som nappade pa skitsnacket; "Vi gor ett specialnummer med focus pa just ditt neringsomrade (ljug)", "Vi har en upplaga pa 12.000 (ljug)", "Det skulle vara fantastiskt roligt att fa veta mer om re-konditionering av bilar (ljug)". "Det er gratis" (men om du inte koper en av vara annonser for mellan 4-20.000 sa kan du glomma att vi publicerar nagat i var tidning om ditt foretag. Sant). I vilket fall jag lyckades jag fa ihop en liten grupp som ville bli intervjuvade for tidning "NeringslivsRespons". Nu skulle mina journalistiska talanger entligen fa anvendas. Med en billig turistkamera och ett block var jag nu bade journalist och fotograf. Jag hade dock borjat ana ugglor i mossen ner vi hade fott en mall for hur vi skulle krenga annonser ockso. Merkligt nog minns jag en idag vad vi var instruerade att sega efter "intervjun". Om jag skulle drabbas av alzeimers i framtiden er det inte otenkbart att jag kommer att sitta i nagan av alderdomshemmets fotoljer och muttra "Skall vi ta och folja upp det redaktionella materialet med en annnons...hur verkar det. (nicka med huvudet for att forsterka en positiv attityd ". I vilket fall, jag kom med en positiv instellning till forsta intervjun. Det var ett par gamla avdankade raggare som "pimpade" upp folks bilar med spoilers, coola falgar, motiv lack och annat krims krams. Det var uppriktigt skoj att komma dit och jag var intresserad, det kendes som man fick titta in i miljoer som man annars aldig hade fatt se. Jag merkte att de var glada over att fa prata om sitt foretag och intresse. Om olika vax, tillbehor importerade fran USA, bilder fran nagan bilmessa pa veggarna. Jag fann dem sympatiska pa sitt sett och jag kende mig alltmer obehaglig ju mer intervjun nermade sig slutet. Jag hade helt enkelt ingen lust att forsoka overtala dom att kopa en verdelos annons i en verdelos tidning. Den der innovande kommentaren blev istellet; "Ni er inte intresserade av att kopa en annons eller". Flackande blick. Skakar pa huvudet. Tva raggare som fragar sig "vad hender om vi inte koper en annons". Man kunde liksom se hur irritationen steg. "Vi aterkommer sa dom". "Bra" sa jag och gick. Dom aterkom aldrig.
Jag jobbade kvar veckan ut och han med att besoka en fotmassage i Molndal, en Pizzeria och en liten fabrik som tillverkade elektroniska komponenter. Jag solde ingenting. Jag var urusel pa skojeri. Motivationen var noll. Efter mitt sista besok, detta minns jag vel, det var otroligt nog pa Arbetsformedlingen (AF) i Molndal. Jag fattar inte hur vi fatt dem pa kroken. I vilket fall, under "intervjun" med chefen for AF Molndal sa jag rent ut som det var; " Jag skall vara erlig, detta er en kvasiintervju for ett skojarmagasin. Jag skall sluta idag. Jag har fatt nog. Jag har 120 p fran Lunds Universitet och kenner att mina kunskaper kastas bort. Nu ner jag anda er har kanske du har nagat tips hur man kan ga vidare." Det var en slags tro pa bra karma. En mening med att sitta just her, just nu och vara helt uppriktig som fick mig att oppna upp.
Han sa: "Det er inte lett idag. Det finns ett stelle der man verkligen ler sig fran grunden och kan jobba sig uppat, jag tycker du skall prova der. Det der gula M:et om du kenner till det." Om man tycker att grishumor er roligt kanske man skrattar at detta. For min del ledde det till ett visst samhellsforakt och aversion mot AF (forlot mig Uffe, jag vet att du er en bra arbetsformedlare och sekert majoriteten av dem som jobbar der). Jag er en idag overtygad om att den mannen var en akademikerhatare som troligtvis jobbat sig upp den langa vegen och inte skulle lata sig imponeras av nagan med papperskvalifikationer. Jag korsade vegen fran AF, gick in pa biblioteket och satte mig och leste Wittgenstein om menniskan och spraket. Vid fyratiden ringde jag och sa upp mig.

Tre manader senare var tidningen "Neringslivsrespons" pa tapeten igen. Denna gangen i TV. Mediemagasinet gjorde ett avslojande reportage med alla klassiska attiraljer, chefer som legger pa luren ner reportern ringer upp, folk som inte vill prata och arga lurade foretagare som berettar om sina erfarenheter.

Her er lite spridda kommentarer fran netet om Nerlingslivsrespons. For er information kan jag medela att "Per" som nemns var min "chef" pa den tiden. En riktig jubelidiot :

"ALLA som råkat ut för nrespons säljare och har dålig erfarenhet av Dem SKRIV!!! Vi måste se till att dessa typer försvinner, att dessa oseriösa bluffföretag försvinner!!! Sprid ryktet om Dem!!! De måste STOPPAS!!!"

"min x som sålt kirby har även jobbat här...tidningen fanns iaf för några år sen fast ej i den upplaga som säljarna trodde...de var med på tv,,,tror det var kalla fakta..en av delägarna "per" slog sig sedan på kalsongförsäljning med kondomficka....det är ett första klassens blufföretag som försöker rida på näringslivsspegeln....grundarna har jobbat på den tidningen innan...lönedelen för de anställda är väl lite si o så med "

En lenk for den som verkligen vill frossa i klagomal mot NR >>>