Jag har följt SvD's serie om depressioner och hittade följande lilla fakta ruta som jag på något satt kunde relatera till.
" Pengabrist en riskfaktor
Brist på pengar är en riskfaktor för depression, enligt en forskningsgenomgång från Statens folkhälsoinstitut. FHI har gått igenom vetenskapliga rapporter i Västeuropa.
• Avsaknad av förmögenhet trefaldigar risken.
• Låg inkomst fördubblar risken.
• Kort utbildning ökar risken med 30–50 procent.
Slutsaten från FHI är att utbildning, ekonomiska tillgångar och arbete bidrar till ekonomiskt oberoende, social status och fler valmöjligheter, något som kan främja en positiv psykisk hälsa."
Jag kan bara instämma i dess anmärkningar genom att referera till mig eget liv. Ett någorlunda stabilt jobb och ekonomisk säkerhet kan göra skillnaden mellan en miserabelt inre känsla eller en känsla av möjligheter och meningsfull tillvaro. Aven om det inte ar en lösning på allt så kan det kanske ses som en pusselbit for ett bättre liv. For mig ar det ganska klart att depressioner kan ha både sociala och biologiska orsaker och att dom korsvis kan förstarka varandra om det vill sig illa.
Fast å andra sidan har jag aldrig befunnit mig i ett stuporöst tillstånd som en del av fallen jag såg nar jag jobbade extra pa St:Lars. Dom låg stela, utslagna och stumma på sangen med en stirrande blick upp i taket. Om dom inte vaknade upp efter ett par dagar ordinerades ECT av en läkare (El Chock Terapi). Det brukade satta sprätt pa neuronerna. Och dom kom tillbaka från behandlingen som väckta fran dom döda. Sa det finns depressioner och sa finns det depressioner
Bilden: En snubbe har precis loggat in pa internetbanken for att kolla kontot. Dagen innan var han pa krogen :-)
