Jag ångrar ingenting

Så har man återvänt till gammelmedia (bloggen). Twittrande och Facebookande i all ära, vill man skriva längre texter passar den gamla bloggen bäst. Sitter denna kalla natt och lyssnar på "Marbletown" från Knopflers "The Ragpicker´s Dream" och funderar på framtiden. Tittade på bostad men har förstått att det är en så kallad bostadsbubbla nu med upptrissade priser, låga låneräntor och risk att förköpa sig. Ett bolag i Malmö lockade med avgiftsfritt i två år. Kanske skall fixa jobb först.

Det slog mig att jag faktiskt inte jobbat i Sverige sedan 2003. Jobbet, ett nattarbete på ett ålderdomshem i Kortedala, pågick medan jag läste upp till magisterexamen. Sedan lämnade jag Göteborg med en lättnadens suck och hamnade i Norge. Minns ännu den där första natten på båten Otto Wathne ut i Aprilstormen. Jag funderade vad fan jag gett mig in på. Månen steg och sjönk som en jojo över styrhytten i den kraftiga sjögången. Kedjornas rasslande, trålportarnas dån när dom vinschades upp med full kraft. Sent omsider, efter diverse resande för fiskepengarna, hamnade man på ett universitet i Singapore. Fick lite framgångar, publicerade artiklar i journaler, konferens paper för presentationer. Trots det kunde dom där dagarna i "kuben" framför data skärmen kännas oändliga och det var alltid semestern man såg fram mot. Det var också med en lättnadens suck som jag lämnade Singapore. Denna paranoida lilla ö med sin goda mat, ambitioner, snålhet och historielöshet. Du har dock en plats i mitt hjärta. I juli 2008 skildes vi åt.

Efter tre månaders resande i Asien kom jag hem till det som skulle vara ett nytt Sverige. Alliansen. Arbetslinjen. Nej till utanförskapet. Det var i slutet av September. Ungefär tre dagar senare föll Lehman. Krisen med stort K hade anlänt. Jag hamnade i Ålesund igen och G-d skall veta att jag är lycklig över den öppning som fisket har gett mig. Två sega turer från April till Augusti. Jag lämnade ett vårnaket Ålesund och kom tillbaka till prunkande junigrönska. Den andra turen var närmast komisk. Långa varma dagar på däck, ingen fisk och lite pengar, mycket solbränna. Några nötter på båten smorde in sig med sojaolja från köket och var strax röda som kokta kräftor. Dom fick utegångsförbud av kaptenen. Det bar av till Thailand igen. Först ett par månader på Koh Panang, en bungalow med kök för 800 kr månaden (jag läste Café senaste numret, KP beskrivs som ett anarkistiskt drogparadis). Husvärden gick och dog knall och fall 50 år gammal. Sedan bar det vidare norrut. Motorcykel genom bergen, terpentinvägar, svala nätter, dimma över dalgångarna. Sedan för mycket av allt. Sprit, sex, religion, död, drömmar, arbetslöshet, flickvän. Ansvar (?). Hjärtklappning. Kom hem i ganska risigt skick. EKG visade ingenting.

Nu är det Januari 2010, kylan är kompakt utanför. Jag går och tränar en lätt fascistiskt styrkegympa med stationer och visselpipa. Fortfarande arbetslös. Men vid gott mod.